SKRATTAR DU ?

GÖR  ALDRIG DET

 

 

Minns du när du var liten då du var rädd att släcka lampan på kvällen

då du trodde det fanns ett spöke under sängen eller i klädkammaren.

Då du inte vågade gå ner i den mörka källaren ensam.

Minns du??

Då Mamma och Pappa tröstade dej med att det inte finns några spöken?

 

 

 

Dom finns.

 

Den vanligaste typen av spöken är ofta en halvt genomskinlig skepnad som inte svarar på tilltal.

 Man tror att det kan vara någon slags känslomässig inspelning i själva omgivningen.

Spöket kan då från början ha varit någon som varit med om något väldigt jobbigt medan det levde,

 kanske sörjt sig till döds till exempel.

Den personens starka känslor har då skapat ett slags inspelning på just den platsen.

Man vet ännu inte riktigt hur en sådan inspelning fungerar eller hur det egentligen går till.
Det spökar oftare i stenhus än i hus byggda av trä, framförallt om det dessutom är fuktigt i omgivningen.

 Det kan vara därför det i regel finns fler spöken i det fuktiga England där man oftast bygger sina hus av sten.

Här i Sverige är ju trähus vanligast.
Dessa spökinspelningar verkar blekna med åren, det är mycket ovanligt med spöken som är äldre än 400 år. Men man känner faktiskt till fall med 2000-åriga spöken!

Det finns många andra sorters spöken som inte stämmer in på dessa beskrivningar och där vetenskapsmännen och spökjägarna inte har en aning om vad det egentligen rör sig om.

Ordet spöke har använts i åhundraden i betydelsen av att något övernaturligt visar sig.

 Emellertid syftar ordet i våra dagar vanligen på ett "immateriellt framträdande"

av en mänsklig gestalt, som nästan alltid visar sig vara en avliden person.

 Hela tanken om spökens existens vilar på den urgamla teorin att människan har en själ.

Naturligtvis dementeras detta av skeptiker,

men det anses ändå vara en accepterad tanke att människan har,

om inte en själ, så någon annan form av "energikropp" vid sidan av den fysiska.

 Ockultister anser att energikroppen inte åldras, och när den fysiska kroppen dör, frigörs den.

Spökfenomen torde således vara frigjorda energikroppar

 som inte hittat vidare efter frigörelsen från den fysiska kroppen.

Till skillnad mot poltergeist är spöken hallucinatoriska fenomen.

Man kan dela in spöken i två olika kategorier,

 det egentliga spöket och gengångaren.

 I motsats till gengångaren vill det egentliga spöket

 uppnå en viss kontakt med sin betraktare som, i de allra flesta fall,

är ensam om att bevittna fenomenet.

Det kan röra sig om ett meddelande eller varning till den som har upplevelsen.

 Allra oftast rör det sig om en sista hälsning då en person,

i själva dödsögonblicket, visar sig för den det gäller.

Under andra värlskriget störtade och omkom

den brittiske piloten David M´Connel en eftermiddag kl. 15.25.

 Samma eftermiddag satt hans kollega J. Larkin hemma hos sig,

vid öppna spisen och läste då plötsligt dörren öppnades bakom honom med en smäll.

 I dörröppningen stod en leende David.

Han berättade att allt gått bra och att det hade varit en fin tur.

 Sedan sa han adjö och gick ut och slog igen dörren efter sig.

Larkin tyckte att David betett sig lite konstigt, men tänkte inte mer på det förrän han,

 en tid senare fick veta att hans kollega förolyckats i strid strax innan besöket.

Nedan ser ni ett fotografi taget i trappuppgången på Raynham Hall i England.

 Den vita skepnaden som framträdde när man framkallade kortet tros vara "Den bruna damen",

som enligt sägnen varslade om nära förestående dödsfall i den familj som ägde huset.


 

Ska berätta en historia från min Barndom.

Det fanns en kvinna som i mina hemtrakter som vuxit upp hos sin Farfar som hon hade tyckt väldigt mycket om.

När han gick bort sörjde hon honom djup.

Det gick så långt så det gamla sa det hade slagit henne i huvet av sorg så hon hade blivet knäpp.

Hon blev till slut kallad Stolla Anna ..Det var speciellt en person som retade henne ständigt var dag ..

Det gick så långt så  folk sa att han drev Anna i döden ..

Två år efter Annas död fann man även denna ej namngivna person död i sitt hem

Folk som hittade honom sa de aldrig sett en sådan död människa tidigare.

De sa att sådan skräck som satt inbränd i hans kropp och ögon  kunde inte vara naturlig död.

Det sades att Anna kommit tillbaka för att utkräva en hemsk hämnd ..

 

Vi hade även en gammal vattendriven kvarn nere vid Ån där vi alltid fiskade kräftor .

Vi fångade i alla år massor av kräftor där men vid kvarnen fanns det intet i vattnet

att få upp varken kräftor eller bäcköring

 

Kvarnen gick aldrig någon in i efter mörkrets inbrott.

Där kom en massa ljud där i från precis som om någon fortfarande malde där inne.

Det sades att det hade funnits  en mjölnarlärling som

 hade klämts i kvarnen så han mist sitt ena ben och arm

De gamle sa han ej fann någon ro utan efter sin död letade efter sina försvunna lemmar.

Än i dag fastän kvarnen är borta sedan många år så hörs ännu konstiga läten som ingen

levande kan förklara .

 

 

v-text-kern:t' trim="t" fitpath="t" xscale="f" string="Glöm aldrig det du ej ser finnes där "/>