I slutet av 1939 införlivades staden Oswiecim och kringliggande orter med Tredje Riket. Samtidig ändrades namnet till Auschwitz av Nazisterna. Order om att upprätta lägret kom i april 1940 och Rudolf Höss utnämndes till kommendant. Auschwitz bildades för att bedriva terror mot och utrota polacker. Så småningom användes lägret för människor från hela Europa, huvudsakligen judar men också sovjetiska krigsfångar samt zigenare. Bland fångarna fanns tjecker, jugoslaver, fransmän, österrikare, tyskar och andra. Transporter med polska politiska fångar anlände under hela den tid som lägret existerade.
Auschwitz I blev "stammlager" för ett helt nätverk av läger.
1941 började man bygga Birkenau i byn Brzezinka, tre km från Auschwitz, och 1942 byggde man ett läger i Monowice på ett fabriksområde som tillhörde I.G Farbens Industrier. 1942 - 44 byggdes ca 40 filialer till Oswiecimlägret, vilka var underställda Auschwitz. Deras läger i närheten av stålverk, gruvor och fabriker gjorde att fångarna kunde användas som billig arbetskraft.
Till lägret i Auschwitz leder en port med överskriften, Arbeit Macht Frei - ("Arbete ger frihet"). Genom denna port gick fångarna varje dag ut till arbetet och återvände efter minst tolv arbetstimmar. På den lilla platsen vid lägerköket spelade en lägerorkester marscher för att få tusentals fångar att marschera i ordning och underlätta SS-männens kontrollräkning. Massgasningarna började i slutet 1941, våren 1942 i Birkenau.
Krematorierna brann dygnet runt. Det fanns 4 krematorier i Auschwitz. De två största hade fem stycken trerumsugnar och kunde under ett dygn bränna 2 000 lik, medan de två mindre hade kapacitet på 1500. Varje gaskammare rymde 3000 personer. Det högsta antalet som gasades och brändes under ett dygn i alla krematorier utan krematorieugn 3 var 9 000 juder. Detta var under aktionen mot ungerska judar sommaren 1944. Det kom 5 transporttåg istället för 3 som väntat. Ugnarna hann inte med förbränningen av alla liken. Då kommenderades fångar att bränna dem i det fria. Efteråt likviderades de assisterande fångarna.
1 miljon judar, 75 000 polacker, 21 000 zigenare, 15 000 sovjetiska krigsfångar och 15 000 fångar av andra nationer dog. Lägret krävde minst 1,1 miljoner offer.
Lägren i Auschwitz och Birkenau är bevarade som museer och tillgängliga för besökare. De viktigaste objekten är i Birkenau rester av fyra krematorier, gaskammare, brännhögar, avlastningsrampen där urvalet skedde, dammen med mänsklig aska och Dödsblocket.

Ca tre kilometer från moderlägret befinner sig det andra lägret Birkenau som byggdes i byn Brzezinka. Det påbörjades i oktober 1941 och blev den största av alla tyska koncentrationsläger. Lägret var avsett att hysa 200 000 fångar i 600 baracker. Lägret blev dock aldrig helt färdigbyggt, men med sina 250 träbaracker, de så kallade stallbaracker, avsedda för 400 fångar men belagda med det dubbla, utgjorde ändå Birkenau ett enormt läger. Lägers yta uppgick till ca 175 ha.
Birkenau var uppdelat i olika läger för män, kvinnor, familjer, zigenare osv. som var åtskilda av 16 km dubbla el-laddade taggtrådsstängsel och ca 13 km s.k. ringdiken. Genomsnittet antalet fångar i stamlägret Auschwitz var 18 000, i Birkenau fanns 1943 ca 140 000 fångar. Nazisterna byggde fyra krematorier med gaskamrar, två provisoriska gaskammare i bondstugor, som byggts om för detta ändamål, samt använde sig av eldgropar och likbål.
7 kilometer från Auschwitz låg den av fångar byggda Bunafabriken för produktion av syntetgummi som ägdes av I.G Farbenverken.
Mellan ruinerna av krematorium II och III finns Den Internationella Statyn över Nazismens Offer.

Strax före 1930-talet började ett av de första koncentrationslägren byggas. En av orsakerna till att Heinrich Himmler fick denna idé var för att det stod en tom, gammal pulverfabrik med stora hallar och utrymmen. Namnet Dachau blev synonym över hela värden för den omänskliga och brutala skräcken av den nazistiska regimen.
Mellan 22 Mars 1933 och 29 April 1945 passerade 200 000 fångar genom lägret. Över 32 000 dog av tortyr, avrättning, svält eller olika sorters epidemier. Folket i Dachau såg fångarna bygga vägar och arbeta i krigsrustningens fabriker. Fastän de inte visste vad som hände innanför väggarna i lägret så var stadsfolket ständigt medvetna av det som hände utanför staden. Om och om igen sade Dachaus medborgare att de skulle hjälpa fångarna ut ur deras läger.
Som mest innehöll lägret 100 000 fångar, men mellan 1933 och 1945 hade de mer än 206 000 registrerade fångar. Dessa var huvudsakligen politiska fångar vilka utsattes för svåra umbäranden bland annat i form av medicinska experiment.

1945 fanns inte mindre än 30 nationaliteter i Buchenwald.

Nära Lublin. Överlevdes av några tiotals judar. Använde motoravgaser till likvideringen. Förintelseläger.

Använde Zyklon-B gas till likvideringen.

Ca 75 km nordväst om Lodz, nära Litzmannstadt. Där det ända sedan 1941 i källaren under ett gammalt slott fanns en massutrotningsanläggning. Den första i Polen. De använde motoravgaser.

Läger för kvinnor. När de startade bordeller i andra läger kom kvinnorna från Ravensbrück. Det blev lovade att bli frisläppta efter 6 månader om de ställde upp. Men efter ett halvår så blev de flesta bara tillbaka skickade eller gasade.

Tidigare krigsfångeläger, inrättades våren 1943 som koncentrationsläger för priviligerade judar så kallade utbytes judar av brittisk eller amerikansk nationalitet eller sådana som hade främlingspass från neutrala stater samt för sådana judar med vilkas liv man trodde sig göra affärer. Belsen var fram till 1944 ett "mönsterläger" med högst 15 000 fångar. Först i och med evakueringen av lägren i öst vintern 1944 - 45 kom tusentals judar, de flesta sjuka till Bergen - Belsen. Antalet fångar steg till 50 000, antalet döda till 250 - 300 om dagen! Lägret befriades 15 April 1945 av brittiska trupper.

Byggdes 1935-36 och låg i omedelbar närhet av koncentrationslägret Oranienburg, ca 3 mil norr om Berlin.

Vid floden Bug. Överlevdes av högst ett hundratals judar. På en dag kunde 15 000 människor dö i Treblinka. De begravdes i enorma massgravar. Hösten 1942 började man bränna kropparna. De använde motoravgaser.

Nära Lemberg. Överlevdes av endast 2 stycken judar. De använde motoravgaser till likvideringen.

12 mil från Riga. 15 000 människor passerade, 192 överlevde arbetsgrupperna.